Alexander

Farväl Gullmars

Hej mina tjejer

Tänker på er

En väldigt banal EP som försökte kräma ut hits till den tidens hiphop scen. Vet inte varför. För här gömde han också en låt som satte ribban för storytelling, filmiska ljudmattor, poetiska reflektioner om kärlek, relationer i hiphop som konstform. Ribban är absolut svinhög på Disney På Is.

Jag är inte den förebild jag vill va

Men det är för att jag nog inte vill va nån förebild

Kommer aldrig någonsin kunna tolka texten. Låten är som en dörr, som du går igenom, och då kan du öppna hundra dörrar till. Disney På Is har jag burit med mig genom alla år. Den har tröstat mig, den har hyllat mig, den har… More

Bästa svenska hiphop-singeln, alla kategorier.

Alexis Weak har också gjort en helt fantastisk låt, Disney På Is, men den är på en helt ok EP.

Nu verkar han ha ny platta på gång, efter 13 år. Ser så otroligt mycket fram emot den.

Filmiska, och den obotligt romantiska Alexis. Välkommen tillbaka!

This album makes me go to sleep; I’ve never managed to listen to it fully.

I can’t decide if I enjoy the album or not. It doesn’t sound like her earlier releases (Party’s over and Astrid S).

Bloodline and Howdy are great tracks.

The album started to become interesting from the song A Secret Within the Voice.

They are sometimes sounding like a country version of Death Cab for Cutie.

I have since forever been struggling with what my music taste is. But some years ago, one of the nights i was doomscrolling Wikipedia, I realised that my taste is labeled post-punk revival. Among many bands included in the genre are The Strokes, Interpol, and Arctic Monkeys. Unfortunately, the era of musicians creating that kind of music was dwindling around, maybe 2008(?).

So, I'm thrilled that Record Club brought me to Hana Vu. It's excellent proof that you still can make great post-punk revival albums.

Romanticism is not vital, but Hana Vu’s tracks on the album are the best when she takes a power stance and fills the rock arena with confetti. When that happens. The music blows my… More

It's very much an explicit breakup album. I think the album is too long and would have much more quality if it were shorter.

Walk into a random hipster coffee shop in Stockholm, and they would probably have A La Sala by Khruangbin on high rotation. But we know now that a coffee shop in Stockholm is not truly hipster if they don’t have Funeral for Justice on high rotation.

Broken Man draws my thoughts immediately to Nine Inch Nails.

Sweetest Fruit sounded like a Kent (Swedish rock band) song.

The Power’s Out was a poetic song, and the lyrics were really strong.